Det gjorde så förbaskat ont när tjejerna skulle lyfta mig ur sängen. När de skulle vrida runt mig gick smärtan ned i höften. Då fick jag en lyft som gick på skenor i taket, men den klämde mellan benen och det var inte så kul att hänga där i luften medan det stod en vårdare bakom och drog i mig så att jag skulle kunna sätta mig rullstolen.
Nu när jag har fått den här vridsängen gör det inte alls ont längre och kommunen har fått tillbaka sin taklyft. Det är underbart.
Det är inte några problem att komma ur sängen. Det behövs bara någon som lossar på spärren. Nu sover min fru och jag inte i samma rum längre, men om jag behöver gå upp på natten ringer jag bara till hennes mobil så kommer hon och hjälper mig med spärren. Det är helt fantastiskt.